Dag 3 – kvällsäventyr...

Eftermiddag och solen strålar, Saga och Sonja badar och badar och badar. Linus och Jonas har snorklat och upptäckte en pinne som Linus trodde var en ål och fick panik och tårarna kom. Men han vände på det läskiga och fortsatte att snorkla och fann fler spännande pinnar som just var bara pinnar :-). Han kom stolt och berättade om deras äventyr för oss som mös i skuggan. Måns fick hög feber och låg och frös i skuggan, stackarn. Preparerades med ipren och vätskersättning, samt dimor och efter ett par timmar så var sonen tillbaka! På benen och glatt konverserande. Fantastiskt! Jonas och jag fick lyxen att ta ännu en långpromenad längs stranden medans goa farfar passade delfinerna Sonja och Saga samt snorklaren Linus och Måns vilade i farfars bungalow. Jonas och jag upptäckte ett supermysigt strandhugg som hette Sun & Seaview. Njöt av öl och en ny mindre exklusiv burbon som smakade fantastiskt! Lutade åt en JD kopia :-). Solen börjar sänka sig och himlen förändras och blir knallröd och ljuden blir mer intensiva. Vi samlar oss på vår veranda och turas om att duscha i det svala (läs kalla) vattnet. Strålen är ett sakta strilande duggregn som ställer våra tvagningar på stora prov. Inget balsam här inte! Avvaktar med the Rock då Jonas får för sig att vi skall ge oss utanför murarna och besöka en lokal restaurang. Jag föreslår att vi skall be en Masaj att följa med men Jonas säger att det behövs inte. Vi knatar i mörkret längs sandtäckta vägar, i skuggorna möter vi lokalbefolkningen som säger Jambo! Kvinnor som bär vedansamlingar på huvudena, män som hjälper kvinnorna upp med veden på huvudena…de hjälper inte till mer än så. Vi hör getter och ljud från de små husen, barn som sitter i mörkret längs vägen och glatt ropar Jambo! Vi ser knappt vart vi sätter fötterna. Men vi knatar på och tillslut finner vi huvudvägen, ej belyst… Reflexer hade suttit fint då bilar swischar förbi i hög fart, cyklar som vinglar förbi oss och vi går och går. Per ropar glatt: Jambo, Per! Till alla han möter ;-). Luften är tung och varm och Jonas finner en restaurang, eller skall vi kalla det ett hak. Ett riktigt rastafari-ställe… Det står ett par bord och stolar i gedigen utformning, tom bardisk och en liten kyl med vattenflaskor och några coca colas. Precis innanför dörren är det som en liten bur där två killar sitter och kikar på TV. Det sitter en dam och äter en risrätt. En kort man med långa dreads, rastafarihatt möter upp och säger: Hey man I was expecting you! Ler och sträcker fram händerna, hög som ett hus var karln och vi försöker konversera, fråga lite och han svarar på något helt annat. Jag känner direkt att här vill jag verkligen inte vara med barnen. Men Jonas och Per frågar efter menyn, knatar in och efter ett bra tag ser vi menyn på bordet. Vi frågar flera gånger om vad som finns och han säger nej det har vi inte, nej det har vi inte. Tills vi frågar vad har du. Well you can have fish and rice or chicken and rice and maby I can make a sause for you… Och så ler han med ögonen på halvsvaj. Jag ger Jonas väldigt arga blickar då jag inte känner mig alls bekväm med barnen här. En av killarna i buren kommer och frågar vad vi vill dricka, vi ber om vattenflaskor och Jonas och Per säger glatt: Kilimanjaro, please! Killen ser ställd ut och skruvar lite på sig och säger: No we do not have beer. But wait we fix! Och så springer han iväg. Efter ett bra tag kommer han tillbaka, med öl! Jag säger att kyckling är inte aktuellt, så det blir fisk för alla. Rastafarimannen ler glatt och säger fish is good choice! Catch of the day, säger han och går och hämtar två fiskar från en frysbox… Han lagar och han lagar och han lagar… Jonas frågar om han får ta kort, rastamannen säger oh no I dont like pictures! Ok, vi väntar och väntar och sen kommer tallrikarna in och det är en fint formad hög med grötris, en pyttebit fisk och ett koliox samt tre tomatskivor. En fransyska kommer in och frågar killarna i buren vad hon bör äta. De säger på franska att det är bättre om hon går och beställer en pizza. Jag fryser till och känner eh….vad sa de nu…?! Jonas och Per mumsar glatt i sig allt! Jag och barnen äter riset, Saga provar fisken, Måns vill inte äta alls provar lite och Sonja petar. Per och Jonas rensar resten av alla tallrikarna. Vi ber att få notan och Jonas får den handskriven på en servett – kalaset kostade cirka 23 kronor per rätt. Rastamannen och killarna var väldigt vänliga och glada. Allt som allt gick det bra, men jag var inte glad. Men så här i efterhand så var det hela en upplevelse barnen kommer att minnas för livet! Måns lyser upp vägen hem med mobilen och vi vandrar i kolmörker under en stjärnklar himmel och finner vår väg tillbaka till Ndame Beach Lodge – Phu! Nu tvätta fötter, borsta tänder och bums i säng! Imorgon väntar äventyr på havet i lite mer ordnade förhållanden, hoppas vi! :-)