Besök på exklusiv restaurang på klippa och snorkeläventyr!

Vi vaknar tidigt här ljuset, havet och alla fåglar väcker oss vid 7-tiden. Och vid 08:00 står vi redo för att äta frukost som vi intar med havet framför fötterna. Tänk det är klarblå himmel även idag. Färsk frukt, härlig omelett med goda grönsaker, färkspressad juice på papaya och apelsin, annanas och mango, starkt kaffe och spice tea (väldigt kryddig blandning i teform som får magen att göra frivolter) skall vara bra för allt möjligt ;-). Idag väntade spännande snorkelutflykt till Bewjeuu och ett lunchbesök på exklusiva restaurangen "The Rock". En klippa rakt ut i havet, med överhäng. Blev utförda i en båt, så trevlig kapten som han kallade sig, mycket pratglad. När vi kom fram ledde den långa trappan oss upp och ökade förväntningarna på hur det skulle se ut och allt som vi hade kunnat tänka oss öppnades upp. Såååå vackert och helt otroligt fin mat. Ett perfekt getaway for honeymooners :-). Tvära kast från igår när vi besökte lokal restaurang med hög ägare och idag kypare i fina kläder och härlig inredning i denna lyxrestaurang! Dyrt men väl värt ett besök – jag är såååå nöjd! Efter lunchen tog vi oss ner för trappen och kallade på båten. En Masaj sa på Swahili att vi skulle vänta. Men en ivrig Jonas tyckte äh jag kan ju gå tillbaka då det är lågvatten. Mycket riktigt han knatade ner i vattnet och Masajen skakade på huvudet och pekade på båten och sa Pole, Pole och skrattade till. Jonas jobbar sig in och halkar på stenarna och faller pladask rakt ner i vattnet precis när båten anländer och vi andra kliver fint i båten :-) Vi och Masajen fick oss ett gott skratt! Han ler stort och det är endast ett fåtal tänder kvar, men vilket fint leende!!! Man blir liksom lycklig av deras stora varma leenden! Vi hämtade vår snorkelutrustning ur bilen och blev upphämtade av en ny ung kapten med rastafarimössa – en mycket trevlig kille som pratade glatt och berättade om allt vi skulle få se och om hans fina barbecues som han anordnade :-). Tyvärr var det nog bara jag som var intresserad då de andra var så ivriga över snorklingen att de bara kunde fokusera på att snabbt byta om i båten. Jag och kaptenen satt och pratade om olikheter, mat, havet och hur det är att leva här. Jag tycker att dessa små möten där man kan få prata lite med någon som kan lite engelska är såååå spännande. Efter cirka 15 minuter var vi framme vid revet och ett inferno av fiskar slöt upp vid båten. I havet såg vi Zebrafiskar, Doris, Näbbgäddor, svartafiskar, rockor, jättesnäckor i lila färger som öppnades och stängdes, clownfiskar, hajliknande fiskar, scalares mfl. Skall kika på en fiskkarta vad de underbara fiskarna heter som vi såg för det var så många att man knappt kunde ta till sig allt liv under ytan! Linus blev väldigt pirrig och lite smånervös. Jonas och Sonja flög i vattnet och sparkade ut på upptäcktsfärd. Farfar per plumsade i med ett jätteplask och kaptenen log och båten gungade till rejält :-). Saga, jag och Linus tog det lite piano och hade lite psykologi innan vi hoppade i. Linus var väldigt misstänksam över alla fiskar. Men efter tio minuter så var vi alla i och Linus i sin svenska flytväst klängde på sin mor (vi övriga hade inga flytvästar) krampaktigt och tjöt i snirkeln när fiskarna dök upp. Exalterad och glad höll han huvudet nere och fick se stim av fiskar. När vågorna dök upp flög Linus upp på båten och tömde glatt fruktfaten. Sonja och Jonas snorklade hela tiden medans vi andra snorklade och vilade snorklade och vilade. Tack och lov hade båten ett litet soltak som gav skön skugga. Stackars Måns snorklade lite och drog sig sedan upp på båten, illamående och helt blek. Han kvider Åååååsa jag mår så himla iiiiiilla. Jag berättar vad han skall göra för att må bättre, men han säger bara neeeeej till allt. Försökte få honom att dricka vätskeersättning, men fick bara NEEEEEEJ jag behöver inte ha, FAAAAN jag vill inte dricka det dääääär!.ÅÅÅÅÅ jag mår så iiiillllaaaaa… Jag förklarar att du behöver få tillbaka vätskebalansen, och att du kommer att må mkt bättre, men jag får bara gnäll. Annars lättar det om du kräks, så får magen lite lugn… Tack och lov lade han sig ner till slut och vilade på durken, men det var motvilligt. Och sedan i andra sekunden gnyr han och ropar men Ååååssaaaaa jag mår så illa. Ja kära nån vad gör man – phu! Stackarn blev sjösjuk och svalde för mycket saltvatten vid snorklingen och han har ju legat i flera dagar till sängs och nu upp och snorkla. Tyckte att han skulle ta det lite lugnt men han dök och dök och dök…. När vi väl kommer i land mår han mycket bättre, två fötter på fast mark. Resan hem var varm och guppig, vi åker på sandvägar och slirar hit än dit. Kossor som korsar hit och dit. Vägarna kantas av människor som bär saker på huvudet, väntar på något eller bara står och konverserar och ler brett. Jag småpratar med chauffören och får lära mig om vilka byggnader som är skolor, sjukhus. Får även höra om en livsfarlig orm som lever här ute i buschen, en kobra variant, mycket mindre och som verkligen jagar människor som inkräktar på dess territorium. Ormen är jätte snabb och hoppar upp och attackerar. Vår chaufför berättar att man har mindre än två sekunder på sig innan man dör. Går man ut i buschen så gäller det att ha en machette och vara snabb! Phu, säger jag och tycker att de djur vi mött på känns lätthanterliga! Väl hemma igen var det skönt att få hoppa in i en kall dusch och köra en lätt tvagning. Farfar Per bjuder på middag på vår restaurang närmast oss och på menyn står det pizza! Jag och Jonas provar på Kilimanjaro rulle med kryddning från Zanzibar. Den var fantastisk god men herre jisses vad het! Fylld med en köttfärs och ostblandning med heta, heta, heta kryddor men vääääldigt god! Under middagen börjar jag ladda över bilderna från snorklingen och vår dag så upptäcker vi att Jonas har filmat sig själv under nästan hela snorklingen! Vi skrattar så att tårarna sprutar,han har hållt i vår nya kamera åt fel håll. Han har kämpat sig ner i djupet och filmat och filmat meeeen det är bara Jonas vi ser. Oj oj vilken skrattmani vi fick på restaurangen!!! Avslutade kvällen med ett par vändor skitgubbe… ungarna är lyriska och vi vuxna spelar troget med… Allt som allt har dagen varit helt fantastisk och ingen har bränt sig trots flera timmar i gassande sol. Pom pom till solskyddsfaktor 50+. Nu har klockan blivit 22:30 och ögonen börjar säga natti natti. Har upptäckt att programmet som jag använder mig utav ändrar automatiskt till lite knasiga justeringar, ursäktar mig för knasigheter i våra texter. Jag bara skriver och publicerar, ingen proofreader här inte ;-)