Den långa färden...

Resan har varit lång och barnen har varit fantastiska! Det tog totalt 23 timmar från dörr till dörr.
Vi flög från Arlanda till Etiopien, byte av plan, väntan i ett par timmar på en plats som hade stannat vid 1950-talet.
Sonja mycket fundersam varför toaletterna inte hade några sitsar på sig. Samt varför det är så kallt i Afrika, ska det inte vara varmt...
Det var så svalt och skönt när vi landade tidigt på morgonen och vi sa: Njut nu för snart är det väldigt hett.
Efter två timmars väntan fick vi tag på ett par vilostolar – det var ljuvligt. Här lärde vi oss att saker och ting tar tid här i Afrika.
Säkerhetskontrollerna är många och de älskar sina papper och formulär – dock inga stämplar! Måste säga att jag
blev lite besviken, hade så gärna haft hundratals stämplar av olika slag...
Med knappa minuter och "härlig" löpning kom vi med planet och fortsatte mot Dar es Salam, Tanzania.
När vi skulle stiga av säger flygvärdinnorna att vi skall sitta kvar då planet går vidare till Zanzibar. Vi förklarar att vi har väskor
att ta hand om och på vår biljett skall vi kliva av och byta till ett annat flygbolag. Nej, sitt kvar varför skall ni byta – det här går ju till Zanzibar! 
De skakade på huvudet när vi klev av... Tur dock att vi klev av för efter att vi fyllt i ett antal nya blanketter och formulär lämnat fingeravtryck, 
blivit granskade i passkontrollen fick vi hjäp av fyra personer på flygplatsen som alla dirigerade oss åt olika håll.
This is Afrika :-) och vips så stod våra väskor så fint i ett hörn! Här efter väntade fler vänliga själar som gärna hjälpte oss men med
olika resultat :-). Vi har lärt oss att allt TAR lång tid och ALLA vill gärna hjälpa även om de inte har en aning om vart vi ska... :-)
Ny löpning mot domestic flights och en väldigt noga invägning av alla väskor och tusen frågor. Här hinner vi sätta oss ner, köpa spännande piroger att fylla magarna med, lite smått fundersamma barn som tillslut när de smakat säger förvånat...men det här var ju ganska gott... och vi vuxna fick njuta av en Kilimanjaro öl – den var fantastisk! Genomsvettiga pustar barnen ut med lite läsk och en mängd beröm från oss!
Vilka barn vi har, trots virrvarr och löpningar, spännande dofter och främmande länder så har de hållt humöret uppe!
När vi sitter här och väntar/njuter av ölen så öppnar sig himlen och det regnar som det aldrig regnat förr. Barnen häpnar och Måns muttrar:
hur kul är det här då! Kolla bara regn. Trodde vi skulle vara i solen. Vi förklarar att det kan ösa ner och bilda floder och vips så är det torrt igen. Han kikade skeptiskt på oss ;-) Som utlovat avtog regnet och vi kunde fortsätta vår resa. Planet mot Zanzibar var det sötaste lilla
plan jag någonsin sett! Ungarna fick som ny kraft av detta lilla spännande plan – de ville gärna flyga detta hem... eh... så härligt är det nog inte att åka ett miniplan tvärs över hela Afrika. Men deras leenden var på tio i två!!! Väl framme på Zanzibars lilla flygplats möts vi
av nya blanketter att fylla i. När vi tagit oss igenom får vi genast ett gäng hjälpredor och vår chaufför står och väntar...
Barnen chockas och häpnar över skjulen, gatorna, kossorna, getterna, dofterna... det är väldigt tyst i bilen :-). Jag fotar och är exalterad och magen pirrar av spänning och allt nytt som vi får se. Linus mumlar och säger: Mamma varför är allt så gammalt och eldat? Sen sjunker han
ihop och somnar på fem röda. Förklarar för baren som vi även gjort hemma men de har inte i sin vildaste fantasi kunnat föreställa
sig hur det var här. Vi ser apor, fantastisk grönska mot denna härligt röda jord, underbara färger på kvinnornas kläder, skolbarn i sina uniformer, byggarbetare som kämpar med spadar, skoaffärer som sorterat skor i högar på gatan efter färg, däckansamlingar,
överfyllda små lastbilar med så mycket folk att lastbilen nästan välter, lastbil vars last har fallit av och fått punktering,
härliga palmer och vit sand och ljuvliga blommor! Snart närmar vi oss vår by: Paje!